Idag var jag med matte på jobbet hela dagen och vi gick flera rundor ute. Under varje runda kände jag lukten av en falafel och jag tom såg den! Men icke att matte lät mig komma nära. Varför? Jag har varit jättehungrig hela dagen och det hade väl varit bra om jag ätit den så matte inte hade behövt tänka på min middag. Det gjorde hon nog inte i alla fall... tänkte på min middag alltså, för jag fick minsann ingen. Annat är det på husses jobb. Han brukar alltid bjuda på någonting och om inte så gör någon annan det. Dessutom är där massor av roliga papperskorgar att leta i. På mattes rum finns inte en enda papperskorg. Liam är ju med också. Han kan vara riktigt enerverande emellanåt. Varje gång vi går in till jobbet så håller han mitt koppel i munnen och drar i mig. Det tycker mattes arbetskompisar är gulligt. Jag tycker bara att det är dumt! Som om jag inte kan gå själv? Sen är han så himla utåtriktad och fjäskig också. Han hälsar på nästan alla och lägger sig på golvet för att bli kelad med. Jag har verkligen gjort mitt bästa för att inte uppmärksamma mattes arbetskamrater. Men nu blir jag ju tvungen att visa honom att de tycker om mig med. Så jag hoppar lite och blir glad - åtminstone mot dem Liam har smörat in sig hos... En annan jobbig grej han gör är att hoppa upp på skrivbordet hela tiden! Det har aldrig jag gjort. Därifrån kastar han ner saker och håller på. Jag försöker få honom att låta bli men han gör som han vill. Tror han gillar att stå där uppe och titta ner på mig. Då känner han sig bra stöddig och tror att han är större än mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar