Born to run

Idag var det äntligen fint väder igen. Vi packade in oss i bilen och jag såg att husse tog med min munkorg så jag förstod att jag skulle få springa idag. Jag blev förvånad över att vi åkte ner till det vanliga hundfältet på Ribban, men där såg inget ut som vanligt. Det var fullt av folk, hundar, tält och... hästar! Det var tydligen någon hästtävling och vi hade blivit inbjudna att visa upp oss och springa ett uppvisningslopp i lure coursing.
Det där med att visa upp sig innebar att gå parad framför alla människor medan en tant pratade om oss. Hon kunde inte ens uttala Whippet rätt, och paraden var snortråkig. Man fick sitta och vänta en massa medan alla de andra hundarna gick. Jag fick inte ens äta lite hästbajs medan jag väntade, men Liam var det ingen som sa till!
Det roligaste var att Emilia, Amanda och Ida var där. De (och Mattias) är min extrafamilj som jag är hos ibland. De tycker jag jättemycket om. De är roligt hemma hos dem för där lyckas jag ofta sno till mig något gott när de inte är vaksamma. Mattias undrar säkert fortfarande var hans hamburgare tog vägen... hihi...

När paraden äntligen tog slut gick vi bort till ett öppet fält och där fick jag syn på luren (plastpåsen som människorna tycker ska föreställa en kanin). Jag blev så glad att jag for fram och tillbaka i kopplet och skällde. Husse sa förstås att jag fick vänta tills det blev min tur. Sen tog han på mig en massa konstiga saker. En blå trikågrej och några konstiga lindor på benen. Husse sa att det var till för att skydda min sporrar. Jaha...


Väntan var inte lika lång som vanligt så snart blev det min tur. Jag blev så uppspelt! Jag fick pröva mitt nya släppkoppel också. Det var jättebra. Och sen sprang vi. Den andra hunden sprang fortare än jag (han hade nog fått någon hästmedicin för hans lårmuskler såg ut som baken på en tjur), men jag tyckte jag var mycket bättre på att följa luren. Det var en kort bana så det roliga tog slut fort.

Efteråt bjöd Emilia på pannkaka och jag fick vila ett tag. Men det var verkligen skönt att få komma hem så jag kunde vila ut...